Sorgen har lagt sitt flor över vårt hem så jag skriver nog bara när jag känner mig hågad en tid framöver. Sköt om er alla som läser min blogg.

Sorgen kom idag till vårt hem................................

Trött av för lite sömn och för mycken oro. När någon är svårt sjuk är livet inte lätt för någon...............

Det finns en gammal sång som börjar "I Spikjohans verkstad på Sågargatan 8.............." och texten till hela sången skulle vara kul att få tag på. Den finns inte på nätet, i varje fall har jag inte hittat den. Men skulle någon vänlig själ ha texten så vore det kul om jag kunde få tag på den.

Nu har regerigen tänkt införa omvänd fundamentalism. Man ryser.

Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en Faders hjärta,
giver ju åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.

Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Att sin dyra egendom bevara,
denna omsorg har han lagt på sig.
“Som din dag, så skall din kraft ock vara,”
detta löfte gav han mig.

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla,
som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer,
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.

text: Lina Sandell-Berg

Uj vad det blåser kallt idag och snart kommer väl snön också. Jag som inte lagt på vinterdäcken ännu.....

Hoppas det dröjer så jag inte halkar av vägen innan vinterdäcken sitter på plats. Gillar inte att sopa snö från bilen och skulle vilja ha tak över den.

Men det får bli en senare fråga.

Här

vid mitt tålamods gräns,

ber jag dig, Herre,

att ställa en av

dina änglar.

För på denna plats

behöver jag änglavakt

och änglamod.

Och någon som stryker

mig över pannan med

en ängels

tålamod.

Amen.

av Lena Bergström